Båtresan...

Måste bara titta in och berätta vad som hände på båten...

Det gick jätte bra att gå ombord och vi åt en riktigt lyxig trerätters middag och barnen skötte sig riktigt bra på resturangen :)
Vi gick ett varv för att kolla vad det fanns för barnaktiviteter och barnen lektet lite i bollhavet.
Sen tänkte vi att vi går till hytten men på väg dit så hade deom satt upp alla korten som togs när vi gick ombord. vi bestämde oss för att vi skulle hitta vårt kort och köpa det som ett litet minne från resan.
Det var massor med folk som också tittade efter sina kort, men vi hittade vårt kort ganska snabbt sen skulle Danne bara betala.
Jag vänder mig om och tittar mot kassan där Danne står och säger
-Vart är Albin?
-Han är här, säger Danne
Jag snurrar runt och kollar mig omkring och Albin är borta!!!
Danne fattar inte att han verkligen är borta när jag i panik börjar irra omkring bland alla skärmar med kort och människor.
Danne är fortfarande helt cool och tror inte på att han är borta.
Jag får mer och mer panik för barnet är verkligen borta....
Till saken hör det att vi alltid är jätte nog med att hålla våra barn i handen och Danne hade Albin bredvid sig när han gick mot kassan för att betala...bara på en sekund var han borta...
Jag börjar så klart helt hysteriskt gråta och alla möjliga hemska tankar far genom huvudet....och han finns ingenstans!!!
Danne börjar springa ner en våning och kollar och jag och Olivia går till receptionen där jag mellan alla tårar säger att jag har tappat bort min lilla pojke...
Hon frågar hur han ser ut och jag försöker tänka efter i mitt virrvarr i huvudet på vad  han hade för kläder...
Olivia finner sig snabbt och räcker fram kortet som vi just köpt och säger,
-Så här ser Albin ut.
Hon var helt otrolig min lilla prinsessa!
Dom ropar ut i högtalarna en efterlysning med signalement på min lilla kille.
Jag och Olivia står kvar vid receptionen och jag tror verkligen att jag ska dö!!!!
Vart kan han vara?!
Danne fortsätter att leta vid bollhavet och runt på våningen där vi varit...
Flera människor stannar och frågar mig vad som har hänt och några börjar kolla runt efter honom.
Vakten som står bredvid mig tror nog att jag ska tuppa av eller ngt för hon frågar flera gånger om jag vill sätta mig ner...
Jag håller Olivia hårt i handen och blir mer och mer förtvivlad!
Minutrarna tickar fram och det känns som att hela världen snurrar kring mig...
Olivia säger till mig.
-Mamma du är aldeles svart på dina kinder av alla din tårar.
Jag kan inte sluta gråta....
Jag frågar vakten.
-Det har väl aldrig försvunnit ett barn som inte kommit till rätta igen här på båten?
- Nej det har aldrig hänt, svarar hon.
Vakten sa  att barn ofta återvänder till stället som dom försvann ifrån, men jag upprepade flera gånger att han är ju så liten han hittar aldrig tillbaka...Trodde verkligen att jag skulle dö där jag stod....
Vissa trodde nog att jag var en hysteriskt toktant eller ngt sånt...men min värld höll på att gå i bitar...
Känslan går inte att beskriva om man inte varit med om det själv.

Danne kommer tillbaka och jag ber honom stå med Olivia så jag kan få gå in på taxfreen och kolla om han är där. Jag klarade inte av att bara stå och vara förtvivlad...
Jag irrade in på taxfreen och tårarna bara rann hela tiden. Men där inne var han inte.
När jag kom ut från affären så kom Danne emot mig med Albin i famnen...
Barnet var helt hysteriskt ledsen och jag tog honom i famnen och kramade han så hårt jag kunde...
Jag fick inte fram ett ord jag bara grät och grät...
Det var ett äldre par som hade hittat honom jätte ledsen två våningar upp.
Dom hade lyft upp honom och skulle ta med honom ner men han ville inte. Dom  hade hört efterlysnigen på radion och dom hade förstått att det var min lilla pojke. Dom hade tagit hissen och den hade åka till fel våning så därför hade det tagit längre tid att komma ner....eller ngt sånt! Allt dom sa är lite dimmigt för mig....jag tror som sagt att jag kanske fick fram ett TACK men jag är inte säker....jag ville bara åka hem....
Jag bar Albin hela vägen till hytten (jag som inte i vanliga fall skulle orka göra det)
Jag kunde inte sluta gråta på hela kvällen...
Olivia var så otroligt duktig och cool hela tiden!!! En riktig klippa min lilla tjej!!
Allt som allt var han borta i kanske 20 minuter men det kändes som en hel evighet...
Det var det mest fruktansvärda som jag nånsin varit med om....jag kände mig så maktlös det fanns inget att göra annat än att irra omkring och leta...han kunde juh vara vart som helst...

Dagen efter när vi åt kunch så kom det fram en man (som jag kände igen som han som hittade Albin) och tog Albin på axeln och frågade om han kände igen han.
Det gjorde han inte men sen sa Albin.
-Men jag ville inte att du skulle gå ner i trappan med mig.
Så han mindes nog men jag tror inte att Albin hade reflekterat över att han gått upp två våningar så därför ville han inte att dom skulle gå ner för trapporna med han...eller ngt sånt...
Vi fick iaf chansen att säga ett ordentligt TACK till dessa otroligt gulliga människor som hjälpte oss.
Mannen berättade att dom hade ett barnbarn i tre årsåldern så dom hade tänkt på han och hur hemskt det hade varit om han hade försvunnit...

Ja slutet gott allting gott!!!!
Hur som helst så pratatade vi massor med barnen om hur dom ska göra om dom kommer bort, och nu är vi ännu mer nogrann med att aldrig släppa deras händer....


Kommentarer
Postat av: Åsa

Huga.. sånt är verkligen inte roligt! Tur i oturen att det var på båten. Så det inte var på tunnelbanan i stockholm eller nåt. Det hade varit RIKTIGT hemskt! KRAM!

2009-07-14 @ 12:56:36
URL: http://ostor.blogg.se/
Postat av: Pysseliten

Skönt :) att han kom till rätta vi har med varit med om det en gång i Skara när våran lilla grabb sprang upp på vägen när vi stod vid en stor väg med husvagnen en sommar hemska takar om vad som kunde ha hänt

2009-07-14 @ 19:51:20
Postat av: Pillan

Hej!

Oj vilken tur att allt gick bra för er! Fick en klump i magen när jag läste och var tvungen att skrolla ner snabbt för att se att ni hittade honom och sen gå upp igen för att läsa klart inlägget. Ojoj har aldrig varit med om detta men kan förstå paniken du fick, kan nästan känna den inom mig. Fy tusan! Och ännu en gång, oj vad glad jag är för att det gick bra för er! Bamsekram//Pillan

2009-07-14 @ 19:56:17
URL: http://www.mellanbuskarochtrad.blogspot.com
Postat av: lillasyster

men gud, jag hade blivit helt hysterisk om något sånt hände mig...

Så hemsk tanke, tur han kom till rätta i.a.f.

Kram

2009-07-14 @ 20:46:51
URL: http://frombergkvist.blogg.se/
Postat av: Siri

Usch så jobbigt det är! Har tappat bort Jenny på Nolia en gång och det var inte kul!

Värre är det på en båt...

Kram på dig!

2009-07-14 @ 22:47:03
URL: http://dorowatt.blogg.se/
Postat av: Mia

Fy tusan vilken hemsk upplevelse!!!! Förstår att du grät resten av kvällen. Tur att det slutade gott. Kram.

2009-07-14 @ 23:36:52
Postat av: carola

fy så hemskt gumman..



jösses..jag får panik om jag inte ser barnen på baksidan..

Så skönt att det slutade bra..

Massa nattis kramar

2009-07-15 @ 00:23:56
URL: http://mammacarola.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0