Han skrek på direkten.

Detta kladdiga lilla knyte som röjt i min mage i nio månader.

Vi trodde att han skulle vara stor. Danne gissade på 4.5kg och ut kom det en liten kille.

Förlossningen gick bra.

Den gick rätt fort ändå, vilket var tur för fasen vad det gjorde ont.

Hade en tid på förlossningen för ev igångsättning. Hade lite värkar på morgonen när vi åkte in.

Det undersökte mig och det såg bra ut, det skulle inte vara några problem att spräcka hinnorna.

Det tog mitt vatten kl 11, var öppen ca 3 cm då.

Kl 12 hade jag öppnat mig ca 4 cm och började ha riktigt ont.

Fick lustgas och den användes flitigt.

Var helt borta i huvudet men det tog förbannat ont ändå.

Kl 13 bytte jag bm och då det undersökte mig hade det inte hänt ngt....fortfarande ca 4 cm.

Tänkte då att det här kommer aldrig att gå!!!

Det ville att jag skulle pröva lägga mig på sidan vilket jag gjorde med hjälp av Danne och barnmorskan.

Hade så täta värkar att jag aldrig fick ngn paus.

Från ca 13.10 till 13.46 var det en enda lång lång värk...

Hade knappt två krystvärkar sen var han ute.

Hade en "halv" krystvärk och då de lyfte på filten jag hade  mig så var huvudet ute, minns att jag sa -men hjälp mig då! Och då kom nästa krystvärk och han var ute.

Vilken fantastisk känsla det är när all smärta bara försvinner! 

Pappa fick ta på kläderna.

Underbaraste känslan ❤️

Första dygnet sov du nästan hela tiden.

Du mådde lite illa och kräktes endel fostervatten.

Jag hade dig i sängen med mig och vakade över dig som en hök 😉

Hade jätte svårt att sova då du gnydde och mådde illa.

Det var även en pågående förlossning där kvinnan skrek från kl 23.30 i en timma.

Jisses vad skönt det var att man hade gjort bort det där då!

Vi åkte hem den 21 vid lunch.

Vi längtade hem till barnen och barnen längtade efter sin lillebror.

Första bilturen.

Alla våra fyra ❤️an.